Under strecket, Svenska Dagbladet 30 januari 2015
Årets Olof Palme-pristagare professor Xu Youyu är en filosof och samhällskritiker med starkt engagemang för frihet, demokrati, rättvisa och mänskliga rättigheter. På ett imponerande sätt förenar han dessa två sidor: han tappar i sina analyser aldrig bort sina grundläggande värderingar och han låter aldrig sitt passionerade engagemang för ett bättre samhälle ta överhanden över förnuftet och sanningslidelsen.
Xu Youyu föddes 1947 och växte upp i provinsen Sichuan i sydvästra Kina. Hans föräldrar dog tidigt och redan från 14 års ålder levde han ensam, vilket säkert lade grunden till den självständighet och själsliga styrka som blivit ett framträdande karaktärsdrag hos honom. Under hans sista år på gymnasiet 1966 utbröt kulturrevolutionen, och under de tio år som följde fick han liksom miljontals generationskamrater ”förena sig med massorna” och arbeta i jordbruket och på fabrik. Han ingick under en tid också i Maos röda garden med uppgift att gjuta nytt liv i Maos revolution.
I en av sina viktigaste böcker, ”Varjehanda slags uppror” från 1999, analyserar han kulturrevolutionen och rödgardiströrelsen och försöker förstå hur så många ungdomar kunde utöva så mycket våld och handla så omänskligt som de gjorde. Som viktiga faktorer pekar han på klasskampsretoriken, rödgardisternas strävan efter makt och egna fördelar samt uppdelningen av människor i olika kategorier utifrån familjebakgrund. Han framhåller hur viktigt det är att inte lägga locket på och dölja sanningen utan så långt det är möjligt beskriva hur det verkligen gick till under kulturrevolutionen.
Efter kulturrevolutionen kom Xu 1978 in på Sichuans lärarhögskola, där han studerade matematik och året därpå inledde han sina forskarstudier i filosofi vid Kinas akademi för samhällsvetenskaperna i Peking. Han specialiserade sig på analytisk filosofi, en riktning inom filosofin som aldrig spelat en riktigt central roll i Kina men som ändå haft en handfull framstående företrädare. En av dessa var Hong Qian (1909–1992), som blev Xu Youyus lärare och som under mellankrigstiden studerat i Europa och ingått i Wienkretsen.
Xu Youyu tilltalades av den intellektuella precisionen och tydligheten i den analytiska filosofin, kvalitéer som han ansåg saknades både i den äldre kinesiska traditionen och i den från Europa importerade hegelianska och marxistiska traditionen. Precision och tydlighet är också kännetecknande för Xus eget sätt att skriva.
Xu fortsatte på 90-talet sina studier i Oxford, där professor Michael Dummet, en ledande filosof med inriktning på språkfilosofi, var hans handledare. Xus viktigaste arbete som filosof är nog boken ”Den kopernikanska revolutionen. Om den språkliga vändningen i filosofin” från 1994, men han har exempelvis också publicerat en bok om Bertrand Russell och deltagit i arbetet att översätta Wittgensteins samlade verk till kinesiska.
Xu Youyu har alltid haft ett starkt politiskt intresse och efter kulturrevolutionen började han tidigt delta i den samhällskritiska diskussionen. Redan 1980 deltog han i ett sedermera berömt symposium och använde det tidigare bannlysta alienationsbegreppet hos Marx för att kritisera kulturrevolutionen och det politiska förtrycket i Kina.
Riktigt aktiv i samhällsdebatten blev Xu på 90-talet, då hans skarpa analyser av det kinesiska samhället började väcka stor uppmärksamhet. 1996 publicerade han en artikel under rubriken ”Samhällsomvandlingen och den humanistiska andan”, som jag minns gjorde ett mycket starkt intryck på mig. Enkelt och tydligt, men mycket övertygande, beskrev han hur de genomgripande ekonomiska reformerna i Kina lett till att det stalinistiska politiska förtrycket visserligen fortfarande var det största politiska och sociala problemet i Kina men att sociala orättvisor nu hade börjat uppträda i kölvattnet av de marknadsekonomiska reformerna, i form av bland annat vidgade klyftor mellan rika och fattiga. Men denna iakttagelse ledde honom inte fram till slutsatsen att avvisa de marknadsekonomiska reformerna. Tvärtom förespråkade han fortsatta reformer och instämde till och med i Deng Xiaopings tes att somliga måste få bli rika först. Men han efterlyste åtgärder för att komma till rätta med reformernas negativa effekter.
Detta har förblivit en grundsten i hans syn på hur arbetet att utveckla Kina ska fortsätta: å ena sidan fortsatt liberalisering av ekonomin i övertygelsen om att marknadsekonomin behövs för att skapa ekonomisk tillväxt och att privat äganderätt och fri företagsamhet är förutsättningar för frihet, rättvisa och demokrati. Å andra sidan politiska åtgärder som verkar för jämlikhet och rättvisa. Med allt större kraft och precision har han argumenterat för yttrandefrihet, ett oberoende rättsväsen och oberoende medier samt allmänna och fria val som nödvändiga och önskvärda ingredienser i Kinas fortsatta modernisering.
Xu Youyu brottas med frågan hur frihet och jämlikhet ska kunna förenas. Det är signifikativt att temat för hans viktigaste föreläsning som innehavare av Olof Palmes gästprofessur vid Stockholms universitet 2001–02 var ”Liberty and equality in contemporary thought”. I det kinesiska sammanhanget definierar sig Xu Youyu som liberal, men det är lätt att förstå att han också har lätt att identifiera sig med den nordiska socialdemokratin och dess strävan att utveckla ett samhälle som förenar frihet och jämlikhet.
Som politisk filosof har Xu främst hämtat inspiration hos moderna västerländska tänkare – exempelvis har amerikanerna John Rawls och Ronald Dworkin varit viktiga för honom – medan hans hållning till den inhemska idétraditionen varit mera kritisk. Under senare år har han emellertid allt tydligare börjat betona skillnaden mellan den ursprungliga innebörden i de klassiska kinesiska filosofernas skrifter och hur deras idéer tillämpades på ett förtryckande sätt i det kinesiska kejsardömet. Allt oftare uttalar han sig positivt om tankar hos klassiska kinesiska filosofer utan att för den skull alls se sig som konfucian, daoist eller buddhist.
Han är ytterst kritisk till tendensen att försöka mobilisera delar av det kinesiska kulturarvet, speciellt konfucianismen, för att legitimera kommunistpartiets auktoritära styre. Han varnar för att en nynationalism med kulturella förtecken ges allt större utrymme i den politiska ideologin och menar att det leder till ökade spänningar med omvärlden.
Xu påminner ofta om att befolkningen på Kinas landsbygd alltjämt är ett slags andra rangens medborgare trots att landet i nu snart 70 år styrts av ett politiskt parti som påstått sig företräda bönderna. I de beslutande församlingarna representerar en person från landsbygden fyra gånger så många som de som representerar städerna. Skolorna på landet är i allmänhet betydligt sämre än i städerna. Sjukvården är eftersatt. Det sociala skyddsnätet är mycket sämre än i städerna etcetera.
Inskränkningarna i yttrandefriheten ser Xu som ett hinder för Kinas fortsatta modernisering och utveckling. Så länge det inte finns oberoende medier och människor inte har rätt att fritt uttala sin mening, menar han att det är omöjligt att komma till rätta med stora samhällsproblem som korruption, rättsskandaler och förgiftade livsmedel. Därför ser han ett verkligt självständigt och oberoende rättsväsen som en nödvändig förutsättning för att Kina ska kunna bli ett gott samhälle. Lagen måste stå över politiken, men Xu Youyu har vid åtskilliga tillfällen påpekat att den kinesiska partistaten inte sällan sätter sig över de lagar man själv stiftat.
Xu menar att Kinas konstitution borde revideras och användas för att demokratisera landet. Men han säger också att det skulle vara ett stort framsteg om den rådande konstitutionen följdes. Denna fråga är så känslig att ”konstitutionalism” blivit ett förbjudet ord i den kinesiska diskussionen.
”Charta 08”, som vi i första hand förknippar med fredspristagaren Liu Xiaobo, är det hittills mest ambitiösa försöket i Kina att konkret staka ut vägen mot demokrati. I detta dokument slog man fast att stora förbättringar ägt rum i Kina under decennierna efter Maos död och man sträckte ut handen till alla medborgare, såväl i som utanför regeringsapparaten, att gemensamt verka för frihet, demokrati och konstitutionellt styre. Men tyvärr valde regimen att betrakta detta upprop för Kinas demokratisering som statsfientligt och dömde 2009 huvudförfattaren Liu Xiaobo till elva år i fängelse för samhällsomstörtande verksamhet. Xu Youyu var en av undertecknarna och har gång på gång krävt att Liu ska friges och att trakasserierna av hans hustru Liu Xia ska upphöra.
I maj förra året tog Xu Youyu initiativ till ett seminarium om massakern i Peking den 4 juni 1989. Det ledde till att han häktades. Efter en månad i häktet släpptes han villkorligt fri den 5 juni ifjol. När han nu tilldelas Olof Palmes pris 2014 för sitt ”principfasta arbete för demokrati och yttrandefrihet”, tillåts han inte komma till Stockholm för att hämta det.
Xu Youyu är reformist, inte revolutionär. Han förespråkar förnuftsbaserade, gradvisa reformer och anser att arbetet för ett bättre samhälle bör ske inom ramen för den gällande konstitutionen och de rådande lagarna. I reformarbetet ska ickevåldsprincipen vara grundläggande och i den mån det är möjligt bör man söka samarbete med regeringen. I debatten är han en tung och moderat röst inriktad på dialog och samarbete. Man skulle önska att myndigheterna i Peking ville ta fasta på det.
Xu Youyu påminner ofta om att arbetet för ett fritt, demokratiskt och rättvist samhälle kräver långsiktighet och tålamod. Olof Palmes pris ser han som ett viktigt erkännande av demokratirörelsen i Kina.
Torbjörn Lodén är professor emeritus i Kinas språk och kultur vid Stockholms universitet.